Det ska vara norskt!

Under studietiden (för några år sedan nu...) köpte jag ett antal delar ur "den vanliga" gröna servisen från Stavangerflint tilll en billig peng -då var prislappen den främsta orskaen till att det blev just den servisen. Nu är tallrikarna är sedan en tid nerpackade, men kopparna använder vi fortfarande för dagligt bruk. Kanske ska jag en dag samla ihop de delar jag har, ta en fin samlingsbild och lägga upp på bloggen?
Iallfall; sedan dess har jag alltid haft en förkärlek för norskt porslin, särskilt då Stavangerflint. Jag tycker att det finns minst lika många läckra mönster och former där som hos de svenska tillverkarna. Kolla in alla fina saker av Inger Wage på denna utmärkta hemsida; http://stavangerflint.gratisnettside.no/
Att de inte är lika populära (iallafall inte här i sverige...) och priserna därmed inte lika upphaussade som för de svenska serviserna skadar ju inte heller. Det problematiska är att Stavangerflint (som är det man oftast ser på loppisar i Sverige) i princip aldrig är märkta med dekorens eller formgivarens namn, vilket gör det svårt att ta reda på mer om sina älsklingar om man skulle vilja det. Litehjälpt har jag blivit av traderas norska motsvarighet http://qxl.no där man kan leta runt bland annonserna och hoppas att säljarna lagt ut bra information om objekten.

Nedan följer ett litet axplok ur mina norska fynd under sommaren.

Först två fat från Stavangerflint i utmärkt skick. En halv roman på baksidan om matlagning och fatens användning. På Holländska och på franska så man ka gissa att fatet tillverkades för export? Väldigt fint i mitt tycke, lite Picnic/ Marianne Westman-känsla över det hela.

Sedan en tallrik (köpte de tre som fanns) från Egersund (Egersunds fayancefabrik), av stämpeln att dömma tillverkat mellan 1962 och 1969. Fantastisk dekor med hela fatet fyllt av vitsippor. Har efter ett bra tag kommit på att vitsippa på norska heter Hvitveis, vilket underlättat informationssökningen något...

Och slutligen ännu en Stavangerflint-älskling, ett uppläggningsfat med dekoren Tulipan, troligtvis formgiven av Inger Waage.

Trio i orange

Återigen på Erikshjälpen plockade jag på mig en liten trio i orange glas.

Skålen är en orange Colora från Orrefors, ljusstakarna/värmeljushållarna av okänd härkomst men jag tycker att de andas 60-tal snarare än nytillverkning. Hur ser man skillnad om det inte finns märkning eller etiketter? Skålen har en liten liten nagg i överkanten. Jag har nu tyvärr förstått att även minsta defekt gör att prylarna genast förlorar i princip allt ekonomiskt värde :( Men fortfarande är det läckert att ställa fram den här full med svarta oliver på nästa coctailbjudning :D

I fortsättningen ska jag försöka hålla mig till att bara köpa saker i perfekt skick.

Hjärta eller hjärna?

Så gör jag min entré i bloggvärlden. Efter att med stigande intresse för framför allt porslin/keramik har jag en tid följt bland annat  http://porslinsbloggen.blogspot.com/ ,   http://femtiotalsjakten.blogg.se/ ,   http://saax.blogspot.com/  och andra mer "etablerade" bloggar och känner att det finns mycket att vinna på att blogga själv och att man -förhoppningvis!, kan glädja andra genom att dela med sig.

Sambon och jag har som ni nog kommer att märka lite olika aproach till det här med loppisar och retroprylar. Han har varit intresserad sedan han var liten och har, som det känns ibland, en aldrig sinande källa av fynd liggande i lådorna. Därmed vet han också mycket mer, kan tillverkarna, formgivarna, modellerna som rinnande vatten. Själv har jag problem med att komma ihåg var Percy verkade, eller se skillnad på Linderg och hans kollegor. Det finns för- och nackdelar i bådas våra sätt. Jag handlar med hjärtat. Ofta småprylar som sambon himlar med ögonen åt "-Det där ÄR ju ingenting". "-Men den är ju lite söt?"

Med denna aproach "fyndade" jag häromdagen dessa små fåglar/ljusstakar. De två större är tillverkade av Gabriel fajans. Den vita stämplad Gabriel och utöver det står det SS under stämpeln och siffran "870". Tillverkningsår och formgivarsignatur? Den gula har bara siffrorna 1031-9 undertill. De fyra mindre fåglarna är helt omärkta -men fina ändå! Så vad säger ni. Fynd eller trams? 

Lökbräda? Skärbräda

Ibland ramlar man över porslinsskärbrädor. Dessa verkar ha producerats av flera olika porslinsproducenter. Från Rörstrand kom flera avlånga brädor med spetsig topp. Några ingick i mer berömda serier. Denna andas lite Marianne Westman, men jag är osäker. Sjysst motiv dock och riktigt dekorativ!

Fiskfat Uppsala Ekeby

Ett häftigt fat med fiskmotiv från Uppsala Ekeby. Den lilla blåa etiketten visar att den producerades mellan 1960 och 1970. Signaturen GA undertill tillhör Göran Andersson (1935-1989). Han kom till Ekeby 1960 och var verksam där till 1967. Göran Andersson var en duktig keramiker och formgivare och fick flera utmärkelser i både Europa och USA. Fatet är till salu.

Någon som vet något om dessa koppar?

Fyndade fyra kaffekoppar, ganska stora, med fat. Tämligen tunt porslin med tunn guldkant. Enkelt mönster, men ändå raffinerat på något vis. Naturligtvis utan stämplar och märken, vilket gör det rakt omöjligt att lära sig mer om dem. Är det någon som sett desa förut, vet något om dem? Ålder? Ursprung etc får man gärna höra av sig.. Vill någon köpa dem så går det också bra.

Kvadratiskt fat SILUR - Stig Lindberg

Silur av Stig Lindberg formgavs 1960. Det finns flera storlekar och former i serien. Har bara sett detta fatet, ett mindre fat samt en rund kruka med lock. Ganska smakfullt det hela, men får vi själva välja blir det domino från 1955. Stig Lindberg behöver ju ingen närmare presentation. Det är en pågående Lindberg-hype av stor omfattning. Japanarena lär vara galna i honom, och köper allt de kommer över. Fatet mäter 20,5 x 20,5 cm och är riktigt härligt. Se http://www.signaturer.se/Porslin/Lankar/Stig/stiglindberg.htm för koncis information. Bla utmärkt att ha signaturer och stämplar samlade på en sida!. Fatet finns til försäljning.

Kopparpendel

På Erikshjälpen hittades denna kopparpendel, som efter elrenovering, kopparputs och lite teakolja blev riktigt fin. Troligtvis danskt ursprung. Tyvärr saknades all tillstymmelse till etikett eller märkning. Själva belysningsgraden är låg och likt bumlingen är den säkert utformad att sitta på ca 60 - 80 cm ovanför ett bord eller sidebord. Men visst är det något visst med koppar! Ett slags kvalitet som är svårt att sätta fingret på. Antingen väldigt rätt, eller också hopplöst tacky. Diametern på kopparpendeln är 36 cm. Lampan är till försäljning.